Enligt WHO dör över 700 000 människor i världen av suicid varje år, och för varje dödsfall görs betydligt fler självmordsförsök.
Suicid är enligt WHO en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga i åldern 15–29 år globalt.
I Sverige dör cirka 1 200 personer per år i säkerställda suicid; räknas dödsfall med oklar avsikt in är antalet cirka 1 500. Ungefär sju av tio är män.
Riksdagen antog 2008 en nollvision för suicid: ingen ska behöva hamna i en så utsatt situation att självmord ses som den enda utvägen.
Rösta genom att välja ett alternativ. 0 röster
Suicidpreventiva dagen (World Suicide Prevention Day) infaller den 10 september och har uppmärksammats varje år sedan 2003 på initiativ av International Association for Suicide Prevention, IASP, i samarbete med Världshälsoorganisationen WHO. Syftet är att öka kunskapen om självmord, minska stigmat kring psykisk ohälsa och påminna om att suicid går att förebygga. Temat för åren 2024–2026 är "Changing the Narrative on Suicide" – att byta ut tystnad och skam mot öppenhet, förståelse och stöd. Dagen är en påminnelse om att ett samtal kan göra skillnad, både för den som mår dåligt och för den som vågar fråga.
Behöver du eller någon i din närhet hjälp? Vid akut fara för liv – ring alltid 112. Om du har tankar på att ta ditt liv eller behöver någon att prata med kan du ringa Minds Självmordslinjen på 90101, som är öppen dygnet runt, eller chatta via mind.se. Du kan också vända dig till din vårdcentral, en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.
I Sverige uppmärksammas dagen av bland andra Suicide Zero, Mind, SPES (Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd), regioner och kommuner genom föreläsningar, ljusmanifestationer och informationskampanjer. Många tänder ett ljus i ett fönster klockan 20 på kvällen – en internationell tradition för att minnas dem som gått bort, visa stöd till efterlevande och markera att suicid går att förebygga.
Det viktigaste du kan göra är att våga fråga. Att ställa frågan "har du tankar på att ta ditt liv?" ökar inte risken – tvärtom kan det vara början på vägen till hjälp. Lyssna utan att döma, ta oro på allvar och hjälp till att kontakta vården om det behövs.