Alla har något på gång. Men hur skiljer man vetet från agnarna? Kanske genom att avsluta sådant man en gång förelagt sig att starta och faktiskt också fullfölja. En mängd lösa trådar tär på det cerebrala, det viljemässiga och till slut på själen. Nu har man, kan det tyckas, bara sparkat upp redan olåsta dörrar. Men det finns sätt att skapa avslut som inte bygger på projektmässiga principer, system och tekniker. Dessa är viktiga och fyller en funktion, men inte i alla lägen. Så vad utmynnar denna typ av tankar i? Flummighet, eller? Det blir lätt så när man inte ger sig själv en verklig chans att tänka klart, det vill säga tydligt, kring vad det egentligen är som rör sig och plaskar i människans tankevärld. Här vill man få kläm på vad en människa är och handlar om innan den stora avvikelsen. Resonemanget är medvetet något kryptiskt, eftersom man vill att bara några ska haka på. Någon sorts elitism, eller ett hemligt sällskap på gång? Nej, inte alls. Faktiskt tvärtom.