Pingstdagen

På Pingstdagen, som på engelska kallas Pentecost, var lärjungarna samlade i Jerusalem. Plötsligt hördes ett dån från himlen, likt en våldsam stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor av eld visade sig för dem och satte sig på var och en av dem. Alla fylldes av den helige Ande och började tala andra språk, så som Anden ingav dem att göra. Denna mirakulösa händelse drog till sig en stor folkmassa, och människor från olika delar av världen, som var i Jerusalem för att fira den judiska högtiden Shavuot, blev förbluffade över att höra lärjungarna tala deras egna språk. Petrus, en av Jesu främsta lärjungar, steg då fram och höll en kraftfull predikan, där han förklarade att detta var en uppfyllelse av profetian från Joel och att Jesus var den utlovade Messias. Många i folkmassan blev rörda av hans ord och ungefär tre tusen personer lät döpa sig den dagen och blev lärjungar. Pingstdagen symboliserar därmed både den helige Andes kraft och början på den kristna kyrkans missionerande verksamhet. Högtiden firas i många kristna traditioner med gudstjänster, böner och ofta konfirmationer. Den markerar också avslutningen på påsktiden, en femtio dagar lång period av fest och glädje. Förutom dess religiösa betydelse, har Pingsten även fått en kulturell innebörd i många länder. I Sverige var Pingsten tidigare en av årets stora festhelger, med traditioner som innefattade dans, sång och festligheter. Även om Pingstens roll som ledig helgdag har minskat i modern tid, firas den fortfarande inom kyrkan och av de som håller fast vid kristna traditioner.